ATARI släpper ny konsoll

 

Nja, rubriken är väl som bäst tvetydig. Det är alltså inte någon nästa-generationskonsoll man kommer med utan en ny version av deras 33 år gamla klassiker Atari 2600.

Enheten, som är runt två tredjedelar av orginalet, kommer med 40 klassiska spel inbyggda i maskinen och kopplas direkt i TV:n. Märkligt nog har man satsat på bakåt-kompatibilitet för alla släppta spelkontroller till originalmaskinen men en port för de gamla spelkassetterna lyser med sin frånvaro.

Konsollen kallas Atari Flashback 2+ och priset är satt till 29.99 USD och maskinen släpps i begränsad upplaga. Dessvärre är förhandsbokningarna via webbsidan endast för boende i USA varför vi i resten av världen får hoppas på att hinna med när den släpps till handlarna den 22:a februari.

Från rött till svartvitt - berättelsen om spelet som lanserade Gameboy - del 5

Om den 28:e september 1990 introducerade en smått legendarisk spelmaskin i Europa var det för många samtidigt en introduktion till den ryska spelsuccén Tetris. Och det är den ganska snåriga bakgrunden till Tetris som denna veckas inlägg handlar om.

(Maxwell försökte utnyttja
sina politiska kontakter)

Med jättarna Atari och Nintendo i fullt krig i Nordamerika användes helt andra metoder på den andra sidan Atlanten. Där Robert Stein bara hotat om att skapa en internationell kris gick Mirrorsofts ägare Robert Maxwell hela vägen och försökte utnyttja sina politiska kontakter för att få både den brittiska och den sovjetiska regeringen att ingripa. Detta ledde till en intern maktkamp i Sovjetunionen mellan ELORG och kommunistpartiet där självaste Michail Gorbatjov försäkrade Maxwell om att han inte behövde oroa sig, ett löfte som i slutänden skulle visa sig vara värdelöst. Men medan européerna gjorde politik av Tetris gjorde amerikanarna som amerikanare brukar - de stämde varandra. I slutet av april möttes Atari och Nintendo i rätten för första gången.

Trots detta släppte Atari sin version av Tetris i Usa månaden efter och spelet sålde bra under några veckor innan ett domstolsutslag förhindrade Atari att sälja sin version innan dispyten var avgjord. När rättegången väl drog igång den sommaren var det främst en liten men betydelsefull detalj som det hela kretsade runt. Var NES att betrakta som en dator eller ett tv-spel/konsoll? Denna fråga och rättegången som helhet drog dock ut på tiden rejält och skulle inte avgöras förrän 1993 till Nintendos fördel.

(Klassisk Tetris på klassisk Gameboy...)

Under tiden släpptes Nintendos egen version och senare samma år lanserades Gameboy med Tetris som medföljande spel och Nordamerika drabbades av Tetris-feber på allvar. Året efter kom maskinen och spelet till Europa och resten är som man brukar säga historia. Atari fick till slut behålla rättigheterna till en arkadversion men deras NES-version förblev osåld.

Robert Stein tjänade i slutänden en kvarts miljon dollar på Tetris men kunde förstås ha tjänat mycket mer om han hade förvärvat rättigheter innan han sålde dem. När sanningen uppdagades upp vägrade såväl Mirrorsoft som Atari eller Bullet-proof software att betala några royalties till honom. Spectrum Holobyte tvingades till en ny förhandling med ELORG för att behålla datorrättigheterna i Nordamerika.

(...med ett lika klassiskt omslag)

Det sägs att Alexey Pajitnov förlorade runt 40 miljoner dollar i royalties under de första åren när den sovjetiska staten tog alla pengar men 1996 återgick rättigheterna till honom och tillsammans med bland annat Henk Rogers startade han The Tetris company vilket gjorde honom till en förmögen man. Hans gamla kompanjoner Dmitry Pavlovsky och Vadim Gerasimov såg däremot inte en krona.

Henk Rogers och Nintendo var förstås de stora vinnarna i hela soppan. Henks affärssinne och Nintendos styrka visade sig bli avgörande i berättelsen om Tetris stundtals lite mörka förflutna. När krutröken hade lagt sig hade Alexeys lilla pusselspel lanserat en ny spelkonsoll, lagt grunden till "casual gaming" och sålt i ofattbara 35 miljoner exemplar enbart till Gameboy.
I år fyller det lilla pusselspelet 25 år!



Relaterade länkar

Tidigare delar:
Del 1, del 2, del 3, del 4

Vadim Gerasimovs version + den ursprungliga PC-version.
Mer information om Tetris.
Den officiella Tetris-sajten.

Från rött till svartvitt - berättelsen om spelet som lanserade Gameboy - del 4

Om den 28:e september 1990 introducerade en smått legendarisk spelmaskin i Europa var det för många samtidigt en introduktion till den ryska spelsuccén Tetris. Och det är den ganska snåriga bakgrunden till Tetris som denna veckas inlägg handlar om.

Henk Rogers hade lämnat Elorg med ett stort leende på läpparna och senare samma dag anlände Robert Stein och Evgeni Belikov tvingade honom per omgående att skriva under en ny version av deras ursprungliga kontrakt (som bara omfattade datorer). Förändringen innebar att man definierade en dator som "PC-datorer som består av en processor, monitor, diskettstation, tangentbord samt ett operativsystem", men just denna rad missade Robert vid genomläsning. I efterhand förstod han att det var en del i Henk Rogers plan om att stjäla rättigheterna från honom. Först dagen efter fick han reda på att han inte kunde få rättigheterna för bärbara versioner men han erbjöds arkadrättigheterna och skrev kontrakt på detta tre dagar senare.

Dagen efter Henks och Roberts första möten med ELORG klev Kevin Maxwell in för att förhandla men blev direkt pressad av Belikov som började fråga ut honom om Henk Rogers Famicom-version. Kevin hävdade dock att det rörde sig om ett piratspel och inget annat vilket i praktiken gav ELORG obestridliga bevis på att man aldrig sålt konsollrättigheterna. Han fortsatte att försöka förhandla till sig rättigheterna till arkadversioner och bärbara versioner men mötet slutade lika illa som det började och det enda han fick med sig var rätten att lägga bud på återstående rättigheter.

(Jodå, det är faktiskt en Tetris-tårta!)

I slutänden var det Henk Rogers och hans BPS som stod som vinnare. Henk återvände till Nintendo och Minoru Arakawa med de bärbara rättigheterna samt en försäkran om att konsollrättigheterna fortfarande fanns tillgängliga. Några veckor senare reste han åter till Moskva och förvärvade denna gång konsollrättigheterna åt Nintendo. Eftersom Kevin Maxwell köpt rätten att bjuda på dessa rättigheter fick Mirrorsoft chansen att matcha Nintendos bud, men enligt vissa uppgifter var summan så hög att de inte ens brydde sig om att utnyttja den möjligheten.

Vid samma tid som förhandlingarna pågick kom Alexey Pajitnov en dag hem till Vadim Gerasimov och bad honom skriva på ett papper. Enligt Vadims redogörelse skulle Alexey ha hävdat att det skulle ge dem båda "massor med pengar från olika spelbolag" för Tetris. Undertecknat sade dokumentet att Vadim endast hade portat spelet till PC samt att han avsagt sig alla framtida inkomster som kom från Tetris. Vadim var ung och litade på Alexey trots att han inte höll med om allt som stod på papperet. Inom ett par månader försvann Vadim Gerasimovs namn från alla nysläppta versioner av Tetris samt all dokumentation. Kort därefter registrerade Alexey rättigheterna till Tetris inklusive den PC-version de utvecklat tillsammans under enbart sitt eget namn.

Med konsollrättigheterna korrekt utlicensierade meddelade ELORG Mirrorsoft och Spectrum holobyte att Robert Stein och hans Andromeda inte hade haft rätt att sälja rättigheterna och Nintendo begärde därefter att Atari (Tengen) skulle sluta tillverka sin version av Tetris till NES. Atari vägrade förstås och fortsatte som vanligt. Det här var en match mot ärke-rivalen man tänkte vinna.


Övriga delar:
Del 1, del 2, del 3, del 5

Från rött till svartvitt - berättelsen om spelet som lanserade Gameboy - del 3

Om den 28:e september 1990 introducerade en smått legendarisk spelmaskin i Europa var det för många samtidigt en introduktion till den ryska spelsuccén Tetris. Och det är den ganska snåriga bakgrunden till Tetris som denna veckas inlägg handlar om.

(Tetris i Bullet-proof softwares japanska
Famicom-version)

Sommaren 1988 utvecklas det hela till en riktig licens-soppa. Medan Robert Stein i lugn och ro började förhandla om arkadrättigheterna med ELORG började Spectrum holobyte och Mirrorsoft i sin tur att licensiera ut sina rättigheter till andra bolag. Japanska Bullet-proof software fick av Spectrum holobyte rätt att göra såväl dator- som tvspelsversioner i Japan. Problemet var bara att Mirrorsoft gav Atari games samma rättigheter i både Japan och Nordamerika. Denna krock på den japanska marknaden upptäcktes ganska snabbt vilket fick Spectrum Holobyte och Mirrorsoft att börja bråka inbördes. Men eftersom ägaren till de båda bolagen, affärsmannen och ex-politikern Robert Maxwell, ställde sig på Mirrorsofts sida stod det snabbt klart vilket bolag som hade förtur på marknaden i öst.

Medan Atari började utveckla en arkadversion samt en NES-version gav man BPS rättigheter att släppa sin Tetris-version till Famicom i Japan. Samtidigt var Nintendo i full gång med att utveckla Gameboy och företagets amerikanska chef, Minoru Arakawa, ansåg att det ryska pusselspelet vore idealiskt att skicka med den nya konsollen så han gav BPS vd Henk Rogers i uppdrag att förvärva rättigheterna även till en bärbar version. Men när Henk kontaktade Robert Stein fick han kalla handen.

(Bullet-proof softwares vd och grundare, Henk Rogers)

Så efter en tid hände det sig att tre män flög till Moskva vid ungefär samma tidpunkt och i exakt samma ärende - att förvärva rättigheterna till arkad och handhållna versioner. Det var förutom Henk Rogers även Robert Stein, som anade varför Henk kommit till honom om rättigheterna och nu ville hinna först, samt Kevin Maxwell, Robert Maxwells son.

Henk Rogers hann först till ELORG och imponerade såväl på deras representant, Evgeni Belikov, som på Alexey Pajitnov själv och de båda blev med tiden mycket goda vänner. Ryssarna gillade vad de hörde och Henk fick omgående skriva på ett kontrakt som gav BPS exklusiva rättigheter till alla bärbara versioner. När kontraktet var i hamn satte han fas två av sin plan i verket. Syftet var att misskreditera Robert Stein och förbättra BPS position i kommande förhandlingar. Henk tog fram och visade Belikov sin Famicom-version av Tetris. Belikov blev förstås upprörd eftersom han inte ansåg att de sålt några konsollrättigheter.

Henk förklarade för honom att han köpt licensen från Tengen (men underlät att nämna att Tengen ägdes av Atari). När Belikov förklarade att han aldrig sålt några rättigheter till Tengen, än mindre hört talas om företaget, berättade Henk om hur Tengen förvärvat sina rättigheter och om Robert Steins inblandning i det hela. För att ytterligare lugna ryssarna skrev han snabbt ut en check på royalties från BPS Famicom-version och utlovade fler allteftersom försäljningen fortgick. Belikov som så långt inte sett en enda krona från licensavtalen med Robert Stein blev naturligtvis nöjd och Henk såg möjligheter att skaffa sig fler rättigheter. Från ingenstans hade han snabbt seglat upp som favorit i kapplöpningen om Tetris och hans plan gick som smort.

Övriga delar:
Del 1, del 2, del 4, del 5

Uppdateringar

Det är tröga tider på många sätt. Jag jobbar oförtrutet vidare med nya specialartiklar i bakgrunden. Massor finns planerat men tyvärr är jag tillbaka på ganska långa arbetsdagar igen vilket ger lite tid över för kreativt skapande.

I övrigt två veckor sedan sist och därför dags för en ny koll på emulatorfronten. Det har dock inte hänt mycket där heller. Den enda nyheten är att Atari 2600-emulatorn Stella nu nått version 3.0. I och med denna version höjer man kraven vad det gäller operativsystem och det gör att Windows 2000 till den äldsta Windows-versionen som stöds. I övrigt innebär denna nya version stora förbättringar i stödet av många spel och en hel del bugg-fixar överlag.

Uppdatering av bloggen

Det har visat sig svårare än jag trott att upprätthålla någon slags produktivitet när mitt ordinarie jobb + sömn upptar 20,5 timmar av dygnet. Jag tänker dock inte kasta in handduken. Visserligen kanske det inte blir uppdateringar fem gånger i veckan men produktionen kommer att komma igång och rulla.

Som vanligt på måndagar presenteras nya uppdateringar på olika emulatorer. Men detta kommer i fortsättningen att ske varannan måndag för att lämna plats och tid och mer matigare artiklar och spelgenomgångar. Min förhoppning är att Retroguiden fortfarande skall kunna tipsa om vilka spel som håller idag, folkbilda och underhålla om spelhistoria samt hålla fanan högt när det gäller att ta retrospelande på allvar.

* * *

Stella har övertagit titeln Snabbaste utvecklingstakt då man återigen har släppt Atari 2600-emulatorn i ny version. Förutom ett par kompatibilitets-förändringar har man fixat till en viktig bugg där emulatorn frös efter att ha körts i ungefär 71 minuter. Nu är det alltså fritt fram att spendera hela dagen med gamla klassiker. Stella hittar du på projektets hemsida.

Nolan Bushnell prisad

Ataris grundare, Nolan Bushnell, kommer att få BAFTA:s (British Academy of Film and Television Arts) Fellowship Award i år. Priset, som är det högsta erkännandet av någons kreativa insatser som akademin kan dela ut, kommer att presenteras på en spelgala på London Hilton den 10:e mars. Nolan Bushnell säger sig vara både hedrad och tacksam över priset.

Motivering och kommentarer från Bushnell kan läsas i den här pressreleasen.

Battlezone 2000

Namn: Battlezone 2000
Utgivare: Atari
År: 1995
Plattform: Lynx
Genre: Shoot'em up
Traderapris: Finns ej i skrivande stund.

När det ursprungliga Battlezone kom till arkadhallarna 1980 gjorde det stor succé, så stor att USA:s militär fick upp ögonen för spelet och gav Atari i uppdrag att utveckla det till en träningssimulator. Enligt de flesta källor tillverkades bara två prototyper. Den ena presenterades för militären på en konferens 1981 och försvann spårlöst kort därefter. Enligt vissa källor finns den fortfarande i militärens ägo. Den andra prototypen finns i privat ägo, men det är oklart vem ägaren är. Enligt vissa källor är det en person ur det ursprungliga utvecklingsteamet medan andra gör gällande att den hittades av en privatperson bland sopor på en bakgata.

Men det är givetvis inte denna spännande bakgrundshistoria som gjort spelet till en succé i såväl arkadhallarna som de många olika plattformar som spelet portades till. Dessvärre är det det enda lockande med spelet idag. Men mer om det lite längre ned.

Grafiskt finns det inte så mycket att säga om Battlezone 2000. Mycket lite har förändrats från orginalversionen. Det är uppbyggt av vektorgrafik vilket innebär att allt du ser är gröna linjer som tillsammans bildar olika saker i spelet. Men man behöver inte avskräckas allt för mycket av det då allt är väldigt stilrent och det är lätt att skilja fiender från varandra och från omgivningen.

Fördelen med vektorgrafik är att det går att göra ett snabbt actionspel på förhållandevis svag hårdvara. Det är knappast anledningen till att man valde att släppa BZ till Lynx. Snarare handlade det om att Battlezone var ett av Ataris mest populära spel någonsin, därför finns självklart det mesta med från orginalet, inklusive den berömda vulkanen i bakgrunden.

Just vulkanen är en liten historia i sig. När man höll på och utvecklade det ursprungliga arkadspelet brukade en av de anställda, Owen Rubin, fråga varje dag när de skulle göra vulkanen i bakgrunden av spelet aktiv. Bakgrunden var aldrig tänkt att vara annat än en statisk tapet. Dessutom hade man fullt upp att göra själva spelet så till slut uppmanade man Rubin att skriva koden för vulkanen själv om han nu ville ha med det i spelet. Sagt och gjort, nästa dag levererade Rubin koden för vulkanen och resultatet blev en mer levande bakgrund.

Nytt i BZ 2000 är att man försökt ge spelet lite mer variation genom att göra varje nivå uppdragsbaserad. Det är dock inte så avancerat som det kanske låter utan handlar mest om att du ska uppnå en viss poäng eller oskadliggöra ett visst antal fiender för att avancera till nästa nivå. Detta håller intresset upp lite längre än orginalet (som bara handlade om att hålla sig vid liv så länge som möjligt) men det är ändå inte tillräckligt för att spelet ska framstå som mindre repetitivt.

Och det är väl här spelets svaghet ligger. I grund och botten har man ett roligt koncept som dessutom är busenkelt att komma in i. Men efter den där första inlärningstiden finns det inget mer att upptäcka. Därför är BZ 2000 inte heller ett spel som håller idag. Visserligen finns det alltid behov av spel som man kan plocka upp och spela direkt, utan krusiduller, men får jag välja finns det en hel del andra jag plockar upp före det här.

Det som däremot gjorde Lynx-versionen till en riktigt intressant titel var möjligheten att koppla ihop upp till fyra maskiner och spela mot sina kompisar. Idag är det nog inte så lätt att åstadkomma med tanke på att man behöver fyra exemplar av såväl maskinerna som spelen. Dessutom krävs tre stycken kablar för att länka dessa och hur många känner du som har tillgång till allt detta?

Så kontentan är att Battlezone 2000 vilar på en rik, annorlunda historia, men som spel betraktat finns det en hel del andra jag hellre plockar upp och spelar idag. Varför inte Star Wars som jag gick igenom för några månader sedan? Till Lynxen nöjer jag mig med Klax tills vidare.



EFTERTANKEN

Såväl 1980 som 1995 trodde man att pansarvagnar fortfarande skulle vara ett viktigt vapen under 2000-talet. Det är visserligen för tidigt att uttala sig om de hade rätt eller ej. Och visst hoppas jag på en framtid utan vapen. Men om nu krigsmakterna består ett tag till, hade det inte varit lite häftigare med svävare eller något liknande?

Klax

Namn: Klax
Utgivare: Atari
År: 1990
Plattform: Lynx
Genre: Pussel
Traderapris: c:a 50-150kr

Det är sällan den bästa konsollen rent tekniskt vinner ett krig. Mycket handlar om mjukvara och marknadsföring. Det var två saker Atari misslyckades med till Lynx. Klax var dock en av få ljusglimtar till en konsoll som förtjänade bättre.

Många kanske tror att Game Boy var helt ohotad när den introducerades 1989 (i Europa 1990) men för ett kort ögonblick fanns det en färggrann skapelse där som hette Lynx. Klax var spelet som skulle göra för Lynx vad Tetris gjorde för Game Boy, nämligen lansera en bärbar succé.

Eftersom Game Boy levererades med Tetris ansåg Atari att man också behövde ett pusselspel. Valet föll på deras eget arkadspele Klax och det var inte så dumt. När konsollen lanserades i Sverige var Klax ett av få spel av kvalitet som fanns att tillgå.

Klax går ut på att du ska fånga olika färgade brickor som kommer emot dig för att sedan para ihop dem tre och tre på höjden. Just det sista momentet kan liknas en hel del vid det klassiska sällskapsspelet Fyra i rad.
När du fått tre i rad, antingen horisontellt, vertikalt eller diagonalt, har du uppnått en 'Klax' och de brickorna försvinner. Till skillnad från Tetris spelas inte spelet i ett enda svep. Klax är istället uppdelat i nivåer där det går snabbare och snabbare för varje ny nivå samtidigt som man skall uppnå fler och fler Klaxar.

Spelet släpptes till en rad olika system, bland annat var det det sista Atari-utvecklade spelet till den gamla trotjänaren Atari 2600. Versionen till Lynx framstår dock fortfarande som en av de bästa trots att man var tvungen att vrida maskinen 90 grader för att få rätt perspektiv.
Oavsett vilken version du spelar finner du ett pusselspel som är lika tidlöst som genrens mästare Tetris.

Star Wars

Namn: Star Wars
Utgivare: Parker Brothers
År: 1987
Plattform: Atari ST
Genre: Shoot'em up
Traderapris: Finns ej i skrivande stund.

Star Wars släpptes intressant nog som ett arkadspel året efter att spelet Empire Strikes Back kom till Atari 2600 och Intellivision 1982. Eftersom det var uppbyggt av vektorgrafik kunde man packa in en hel del action på skärmen och ändå göra det spelbart på väldigt långsamma system. Den versionen jag testade för den här recensionen var för Atari ST och släpptes först 1987.

Spelet består av tre banor baserade på slutskedet av filmen. Först själva inflygningen mot Dödsstjärnan där man ska skjuta såväl Tie fighters som projektiler som kommer emot en. När det är avklarat gäller det att slå ut vapentornen på Dödsstjärnans yta och först därefter får man chansen att ge sig ner i den berömda rännan som löper över stridsstationens ekvator. Liksom i filmen avslutas rännan med det lilla avgasröret som kräver en perfekt träff. Sedan börjar allt om igen på en högre svårighetsgrad.

Det är alltså inget spel man fördjupar sig i. Och som framgår av bilden ovan är det inte heller något bildskönt spel. Men det finns en slags magisk Star Wars-känsla där som gör att man gärna återkommer till det. För visst är det kul med modernare Star Wars-spel där man får fäktas med ljussabel och använda kraften, men när jag var liten toppades det lätt av att få susa runt i en X-wing och skjuta ner allt imperiellt som kom i min väg. Den drivkraften har jag nog kvar och därför är Star Wars ett riktigt kul tidsfördriv. Trots grafiken och trots att spelet är så kort.

Det märkligaste i sammanhanget är att Star Wars-känslan är så påtaglig då det påstås att spelet i stort sett består av (det osläppta) arkadspelet Warp Speed med några licensierade saker (Dödsstjärnan, Tie fighters, X-wing etc.)

Världsrekordet i att spela det här spelet så länge som möjligt på en kredit (utan att dö) är enligt Wikipedia 54 timmar. Själv nöjer jag mig med tio minuter då och då.

Veckans omröstning

Vilken konsolltillverkare är din favorit?

Det var sämre uppslutning kring webbfrågan förra veckan än vad som är fallet i kyrkovalet. Det slutade dessutom med dött lopp mellan Sega och Nintendo. Det enda övriga alternativet som fick några röster var Sony. Resultaten är egentligen inte förvånande. De som minns Ataris storhetstid har nog inte hittat hit, än, och Microsofts och i viss mån Sonys konsoller behöver tid på sig för att nå någon slags klassisk status.
Men vi kommer att få anledning att återkomma till de olika konsollerna vad det lider.

Veckans webbfråga spelar an på Retroguidens veckotema - Filmlicenser.

Vilken filmserie har resulterat i de bästa spelen?