Retroguiden minns svensk megabugg

Efter att ha deltagit i senaste avsnittet av Spelklassiker och pratat svenska spel blev jag sugen på att spela Ignition igen. Det blev dock bara drygt ett varv innan jag stötte på denna bugg(?).

Sedan satt jag och tittade på eländet varv efter varv i hopp om att det skulle ta slut någon gång. Det gjorde det aldrig och efter nionde varvet eller så tröttnade jag och stängde av. Det kommer nog att dröja ett bra tag innan jag försöker igen!

Har ni några favoritbuggar (hemska/roliga) ni minns extra väl? Dela med er i kommentarerna.

Stress & Pixlar

Nu går jag strax in i den tredje stressiga helgen på raken och ser egentligen ingen ljusning förrän till Valborg ungefär. Men det är åtminstone ganska roliga saker som ligger på dagordningen framöver. Goodgames första möte för den nya förbundsstyrelsen, retromässa i Göteborg och lite annat smått och gott är det som ligger framför mig.

I sådana lägen blir andra saker lite lidande och Retroguiden är väl en av dem. Jag hade hoppats ha klart åtminstone två spelgenomgångar och en Företagsprofil till nästa vecka men det enda jag ser ut att kunna färdigställa är en tillbakablick på Sierras mest påkostade produktion - Phantasmagoria. Håll utkik efter den under nästa vecka och resten ytterligare lite senare.

För att helgen inte ska bli alldeles tom delar jag med mig av en fantastisk video som Linus på Sugoi postade igår. Det är helt klart den läckraste korsningen mellan pixelgrafik och verklighet som jag sett hittills. Pixels, som videon heter, är gjord av Patrick Jean för One more production. Det mesta i filmen kommer nog vara bekant, inklusive den snodda logon OMP använder sig av.  :)


PIXELS by PATRICK JEAN.
Uploaded by onemoreprod. - Arts and animation videos.

It's a good week to die!

Arbetar på att få upp en genomgång av Gabriel Knight: Sins of the Fathers men en av många saker som slog mig var hur mycket brutalare spelet blev ju längre in man kom. Så jag slängde ihop en liten Youtube-film med några smakprov i väntan på att huvudinlägget ska bli klart.

Nyproducerad plattformsaction till NES

Retrozone är en trevlig nätbutik för oss som vill ha det lite retro emellanåt. Jag har tipsat om deras produkter i tidigare inlägg som det här och detta.

Nu levererar de det första plattformsspelet till Nintendos 8-bitare på över 15 år. Spelet heter Battle Kid: Fortress of Peril och ska enligt säljtexten vara inspirerat av bland annat indie-spelet I Wanna Be The Guy: The Movie: The Game.

BKFoP ser ut som klassisk plattformsaction i Mega man-stil och erbjuder över 550 rum, mer än 30 olika fiender och totalt 8 bossar. Spelet kostar 30 dollar och för det får man förutom den specialtillverkade spelkassetten (endast nya delar har använts) även manual i 4-färg och ett klassiskt damm-etui.

Spelet är testat och ska fungera på äkta Nintendo-enheter (samtliga regioner) samt kloner som NEX, Yobo, RetroDuo, and FC Twin. Mer info om detta och andra nyproducerade kassetter finner ni på Retrozone.

Skamlös reklam

Retroguiden finns numera även på Youtube. Jag har inte bestämt vad innehållet blir där än men något ska jag väl kunna hitta på. Efter några timmar (inklusive en krasch med förlorad data som följd) knåpade jag i alla fall ihop följande lilla reklamfilm. Skapligt för att vara första försöket. Sprid gärna filmen!

Även Hitler var ett Sega-fan

För inte alls länge sedan avslöjade Sega att "Project Needlemouse" i själva verket är Sonic 4. Den första trailern var totalt intetsägande och i kombination med att jag alltid tyckt att Sonic aldrig kommit till sin fulla rätt i 2D har jag känt mig lätt skeptisk.

En video från Sega-galningarna borta på UK Resistance sätter fingret på varför Sonic 4 förmodligen inte blir någon succé. Eller så förstärker den bara känslan att diktatorer aldrig vinner. I vilket fall skrattar jag högt och gott varje gång jag ser denna intelligenta lilla film där varje liten replik andas såväl Sega- och Sonic-kunnande som en härlig humoristisk ådra. Kan kanske få sista delen av arbetsveckan att gå lite fortare där ute?

Hamster on the run

Djurplågeri eller nyttig träning? Tja, när det gäller hamstrar ligger det lite utanför mitt kunskapsområde. Helt klart är att det inte kan ha varit lätt att få ihop denna levande version av den här tidiga Gremlin-klassikern (vilket syns på vissa klipp). I originalet var huvudpersonen en mullvad men jag antar att sådana kan vara rätt svåra att få tag i och träna upp medan det kryllar av hamstrar på närmaste djuraffär.

Hur som helst har man lyckats återskapa orginalet på ett påhittigt och roligt sätt, och man måste älska Rob Hubbards musik!

Pistolviftande alver!

"In Arcanum - the old ways of magic and
the new ways of technology collide"

Arcanum - är en gammal favorit även om den egentligen inte klarar min tioårsgräns på vad som är retro här på guiden. Men jag skrattade gott när jag såg den här trailern som uppenbarligen hade fler medlemmar från PR-avdelningen med i produktionen, än folk som faktiskt var med och utvecklade spelet. Eller vad sägs om löftet om "gun-wielding elves and ogre wizards"? Var det någon som såg dessa? Ska jag vara helt ärlig minns jag inte riktigt (måste spela igenom det snart) men alver med teknologi och intelligensbefriade jättar som magiker känns så bakvänt det kan bli.

Spelet fick blandade recensioner. De döva gav det 9.1/10 medan kvinnorna var lite mer reserverade och gav det 7.4/10. Bra spel var det dock med en härlig stämning. Detta inte minst tack vare Ben Houges fina kompositioner som för övrigt finns för nedladdning här, komplett med noter för de som vill sätta ihop sin egen stråkkvartett!

Amstrad GX4000

Som Star Trek-fan vet jag inte vad jag ska tycka om den här gamla reklamen. En Chekov-kopia (med samma tillgjorda ryska brytning) deklarerar bland annat: "Scan reveals life-like picture"! Det känns lite billigt, men så var det också en billig konsoll.

Amstrads GX4000 släpptes några månader före Segas Megadrive i Europa och överlevde inte mer än några månader. En av anledningarna var att den trots sin 4096-färgerspalett fortfarande var en 8-bitarsmaskin. Lägg därtill att alla gick och väntade på Segas 16-bitare.

Enligt vissa källor har en Amstrad-medarbetare hävdat att den tekniskt sett var jämförbar med Supernintendo men jämför man specifikationerna rakt av är det förstås rent nys. Den var inte heller i närheten av Segas maskin.

Ett annat stort problem var att flertalet av de 40 titlar som släpptes till maskinen var portningar av spel till Amstrads datorer. Allt detta sammantaget gör det tydligt varför maskinen misslyckades. Detta trots att man efterhand sänkte priset från £99 ända ned till £20.

Snowspeeder?


GX4000?

Konsollen blev kanske mest känd för sin design som fick tankarna att vandra till Star Wars Snowspeeder.

Röststyrd Mario nästa?

Project Natal i all ära, men redan i början på 1900-talet uppfanns Tereminen, även kallat Theremin, Thereminvox eller Aetherophone. Det var ett tidigt elektroniskt musikinstrument där två antenner fångade upp musikutövarens handrörelser och på det sättet skapades olika ljud i olika volymnivåer.

Nyligen postade användaren Conquerearth en Youtube-video där han demonstrerade hur man kan omvandla musiken från Tereminen i realtid och sedan koppla det till olika värden på X och Y-skalor för att därefter applicera det till en virtuell handkontroll i en emulator. Resultatet ser ni i videon nedan.



Men det tar inte slut där. Enligt Conquerearth kan samma teknik användas för att styra Mario med en elgitarr, en fiol eller till och med koppla in en mikrofon och styra Mario med rösten! Det sistnämnda vore något för alla de som suttit och skrikit åt den lille rörmokaren.

- Hoppa då, din jävel. (Mario hoppar.)
- Spring. (Mario joggar.)
- Spriiing. (Mario springer för allt vad tygen håller.)
- Nej, du kan ju för fan inte springa rakt ut i tomma luften. Du är ju värdelös din lilla skit. Far åt helvete! (Mario dör, släcker ned och går hem. Spelet raderar sig själv.)


Fotnot: För övrigt måste man bara älska en kille med sådan T-shirt

Fler usla fightingspel?

Det här videoklippet fick mig att minnas några mindre bra titlar som jag glömt men det rankar ändå Shaq fu som de absolut värsta. Å andra sidan är vissa av de uppräknade spelen inte riktigt så usla som listmakarna vill göra gällande. Man saknar Rise of the robots till exempel.

5 trevliga påskägg

I dessa tider går det inte att undvika alla påskägg som harar, mammor, pappor och programmerare gömmer överallt. För de flesta innehåller äggen godis, för de olyckliga kanske en tandborste eller några ytterst hälsosamma nötter. Påskägg i spel är inte annorlunda då de oftast innehåller digitalt godis för gamers i form av gömda meddelanden, interna skämt, skaparnas namn och initialer eller något annat oväntat. Om du är en av de olyckliga som inte får något påskägg bjuder jag här på några favoriter ur de spel som kommit och gått. För att gömma påskägg är en urgammal syssla i spelvärlden och det finns tusentals ägg därute att leta reda på.


Adventure (Atari 2600)

Länge ansett som spelvärldens första påskägg där spelets skapare, Warren Robinett lade in sitt eget namn i spelet. I ett rum som krävde specialförmål och ett visst mått av kunnande för att nå placerade Warren en pixel med samma färg som spelets bakgrund. Hittade man pixeln aktiverades en vägg i ett annat rum. Den väggen kunde man sedan passera för att nå rummet där Warrens namn blinkade trevligt för spelaren. Numera har äldre spel än Adventure visat sig innehålla påskägg men det anses fortfarande att Adventure var spelet som drog igång hela fenomenet på allvar.





Tiger Woods 99 PGA Tour Golf (Playstation)

Någon eller några på EA var uppenbarligen fans av den tecknade serien South Park. Så mycket att man gömde seriens ursprungliga "pilot", The spirit of christmas, i en fil på skivan. Filmen hittades enligt uppgift av en yngre spelare som hade använt skivan i sin PC. Där lyckades han få igång den kontroversiella filmen och visade den för sin föräldrar som blev minst sagt chockade. När EA fick reda på det hela drog man blixtsnabbt in alla exemplar vilka då uppgick till 100.000. Man lovade att ta itu med den ansvarige och att något liknande aldrig skulle få inträffa igen. Trots det har spekulationerna avlöst varandra om det finns fler Playstationtitlar med gömt material.

Det är oklart vilken version av South Park-filmen som fanns på skivan. Båda två kan ses nedan.







Diablo II (PC/Playstation?)

Efter att ha klarat spelet på första svårighetsgraden kunde man kombinera vissa föremål man funnit i spelet och på så vis öppna upp en portal till en helt okänd del av spelvärlden: Den hemliga Ko-nivån. Området innehåller mängder av kossor på två ben, uppgraderade och beväpnade till tänderna. När detta blev mer känt började erfarna Diablo II-spelare att använda nivån för att uppgradera sina egna karaktärer snabbare. Tog man sig igenom svärmarna av folkilskna kor kunde man till slut möta Ko-kungen. Nackdelen var dock att när hon (?) väl var besegrad gick det inte att återvända till området. Påskägget gav exempel på att Blizzard på sätt och vis lyssnar på sina kunder.

Ko-nivån uppstod nämligen efter att ett rykte startat om att det fanns en ko i det första spelet. Enligt ryktet kunde man klicka frenetiskt på den tills det öppnades upp en värld full av kor. Trots att ingen hittade ko-nivån i det spelet levde ryktet kvar och Blizzard lade därför in en fuskkod i sitt strategispel Starcraft som löd: "There is no cow level". Men när det var dags att göra Diablo II böjde man sig för den allmänna opinionen och lade in ovan nämnda ko-nivå i spelet.





Monkey Island 1/3 (Alla format)

Monkey Island-serien är fylld med skämt och allehanda referenser till såväl Lucasarts som andra speltitlar. Det finns även en del dolda skämt som refererar till MI-serien självt. I det första spelet finns det en ihålig stubbe i skogen man kan undersöka. Guybrush förklarar för spelaren att den leder till ett grottsystem men försöker man klättra ner i stubben begär spelet i följande ordning att man sätter i diskett 23, 47 och till sist diskett 114. De som spelat spelet vet att det första MI-spelet distribuerades på 4 eller 8 disketter. När man inte kan sätta i de efterfrågade disketterna konstaterar Guybrush att han helt enkelt får hoppa över den delen av spelet.

I Monkey Island 3 följde man upp detta påskägg med ett nytt. I en krypta på en kyrkogård hittar man en spricka i väggen. Om man försöker ta sig igenom sprickan dyker Guybrush upp i stubben i skogen i det första spelet - komplett med det första spelets äldre grafik. Man kan dock inte fortsätta eftersom Guybrush påstår sig bli jagad av vilda djur som kommer rusande emot honom, något som spelaren för övrigt aldrig får se. Som ni kan se av videon nedan finns det dessutom ytterligare ett påskägg som tar en tillbaka till det första spelet och som skojar med Guybrush påstående om att kunna hålla andan i 10 minuter.





Day of the tentacle (PC)

I ett av mina favoritspel inom äventyrsgenren finns ett påskägg som öppnar upp ett av mina andra favoritspel i genren, Maniac Mansion. I en dator i spelet kan man köra igång en komplett version av föregångaren i serien. Såväl grafik som ljud och och annat innehåll är intakt. Med andra ord två fantastiska spel till priset av ett. Ett bättre påskägg än så kan jag inte tänka mig.




Vilka påskäggsfavoriter har du? Tipsa om fler i kommentarerna!

Mega Man 2.5D

Jag sprang på den här videon häromdagen. I Mega Man 2.5D har svensken Peter Sjöstrand kombinerat Mega Mans klassiska 2D-sprites med bakgrunder i 3D. Det ser onekligen lockande ut och kanske är det en möjlig väg att gå för nästa Mega Man-titel. Peter har även en hemsida där han visar upp några av sina övriga verk.

Syke gör ditt liv till ett tvspel

Paul Robertson jobbar huvudsakligen som spelanimatör och på sin fritid skapar han en slags konstnärliga animerade filmer med tunga animé- och tvspels-influenser. Så är även fallet i hans senaste kortfilm där han gör reklam för den fiktiva energidrycken Syke. Det tar en halvminut för filmen att lyfta men när den gör det lyckas Paul klämma in referenser till massor med gamla spelklassiker från förr. Hur många kan du hitta?



För mer bilder och animationer från Paul kan ni besöka hans blogg.

Retroreklam

"Allting går att sälja med mördande reklam" sa den gamla schlagerdängan. I spelvärlden är det kanske mer sant än någon annanstans. Och visst var reklam roligare förr? Dagens småtrista reklamspottar för Gears of War och Fallout får åtminstone inte mig att bli så där överdrivet exalterad över en ny spännande speltitel.

Som liten med bara statstelevisionen till förfogande hemma var det inte många reklamfilmer som jag utsattes för. Det var ytterst få av dem som handlade om konsoller, hemdatorer eller spel. Som speltokig grabb fick man koncentrera sig på reklamblad och annonser i datortidningar där enstaka bilder från spelen fanns publicerade. Oftast var dessa så små att man inte kunde urskilja alla detaljer, ändå kunde en sådan skärmbild sälja in ett helt spel. Jag minns till exempel hur jag såg en bild från spelet Time Soldier till Master System och läste en kort text om handlingen. Efter det var jag helt såld på spelet.

Av olika anledningar skaffade jag det aldrig när det begav sig, men spelet levde kvar i mitt minne som en av de där åtråvärda titlarna som undslapp mig. Jag fick äntligen chansen att prova det i vuxen ålder och så här i efterhand är jag glad att jag inte slösade några pengar på det. Det hade förmodligen blivit en av min barndoms största besvikelser.

Så att reklam kan vara förrädisk är väl ganska klarlagt. I fallet med Time Soldiers hade jag i alla fall sett en bild av spelet. I följande japanska reklamfilm för Metroid II får man knappt se det ens. Och vad är det rösten säger på slutet - "Homo-roid"?
Den är i alla fall mer underhållande än den västerländska reklamen nedanför som nästan enbart visar bilder från spelet. Vilken föredrar du?

Japan



Usa

Press Play On Tape featuring Jon Hare

Har du legat sömnlös ibland och undrat om det finns något mer användningsområde för nischade spelkontroller? Tycker du att Activision är för trångsynta när de utformat Guitar Hero-kontrollen som en gitarr? Ta då en titt på den här gamla liveinspelningen av retro-revivalbandet Press Play On Tape.

Tillsammans med Cannon Fodders skapare, Jon Hare, framför de den gamla Cannon Fodder-låten "War has never been so much fun" på spelkontroller. Följ med ända till det finurligt koreograferade slutet, för det här kan vara en av de mer udda livespelningarna du någonsin kommer att se.

Jordan Mechner om animation

Jordan Mechner berättar om animationstekniken bakom Prince of Persia.

Little Computer People - The Movie

Fortfarande inte övertygad om att du borde skaffa Little Computer People? Det här klippet visar en del av de saker som din nya vän kan hitta på.

Reklam?

Hmm, och sådant här lockar japanerna att köpa ett spel antar jag?

Diablo - Ingenting för svenskar

Med anledning av att jag nämnde dåliga försvenskningar av spel i den senaste tillbakablicken kommer här ett exempel på hur det går när man verkligen inte har respekt för varken spelet eller dess köpare.