Cyborger är inga damer

Det var något speciellt med gamla tiders reklamkampanjer för spel. Fantasin flödade fritt och det var inte helt ovanligt att se spelet återgivet som en tecknad serie - allra helst under 8-bitstiden. Här är dock en ganska rolig reklamsida för ett 16-bitsspel till SNES från 1992. Den är riktigt ostig och gav väl inte kidsen, framför allt små-tjejer, det bästa feministiska synsättet. Stackars Martha försöker vara både Cyborg och en babe, men se det går inte hem hos hennes manliga vänner. De har sina sterotyper klara för sig. Cyborger är inga damer och vice versa. Å andra sidan kanske Martha Splatterhead förtjänade en stor fet smäll för att hon spelade an på stereotypen att man inte kan slå en tjej för att hon är just en tjej.

Vilka var Nintendos ledande spelexperter?

Den här bilden visar baksidan på ett reklamblad för det kommande NES-spelet Solstice. Solstice var det första spelet utvecklat utanför Japan som fick en eftertraktad japansk utmärkelse för sitt bidrag till spelindustrin. Dessutom sålde det över en halv miljon enheter runt om i världen, vilket även det var eftertraktat vid den här tiden.

Det intressanta med bilden är dock texten i den andra paragrafen där man stolt proklamerar att Solstice fick 30+ i betyg av Nintendos ledande spelexperter. Vilka dessa är/var är oklart men en teori gör gällande att Nintendo hade ett slags internt betygssystem för att avgöra vilka spel som skulle få släppas till konsollen. Vid den här tiden hade Nintendo en hård kontroll av vilka spel, och hur många, olika utvecklare fick ge ut. Å andra sidan kan det vara ett rent påhitt från utgivaren CSG Imagesoft för att höja intresset för spelet.

Att duscha med en nörd

Det är inte utan att jag tänker "vad coolt det vore med ett sådant badlakan idag". Det måste ha varit en storsäljare bland de kvinnliga spelarna som insåg möjligheten att få torka av sig på Larry, skrynkla till honom, slänga honom på handdukstorkaren för att sedan släcka lyset och gå till ett angränsande rum där en riktig karl (eller kvinna) väntade. Precis som de gjorde i spelen alltså.

Ursprungsannonsen av denna faksimil är från 1989 och man kan lugnt konstatera att Larry såg lite annorlunda ut då.

Segas 'Seal of Quality' (eller Sonic kränger spel)

Sonic blev maskoten som skulle sälja ännu fler Sega-tillverkade maskiner, i synnerhet Megadrive. Det räckte dock inte. Den stackars blå igelkotten fick arbeta övertid och göra reklam för spel och spelfigurer som inte var tillräckligt coola för att sälja sig själva.

Som jag nämnde häromdagen var Cool Spot ett mediokert reklamspel för 7up. Till dess fördel kan sägas att det ar så usel reklam att en klar majoritet av den tänkta målgruppen aldrig hade en aning om vad spelet gjorde reklam för.

Som spel var det trots allt hyfsat i jämförelse med Global Gladiators. GG var ett ännu sämre plattformslir som svämmade över med McDonalds-bågar i olika färger och en flinande Ronald McDonald som flaggade en i mål efter varje bana. Banorna tog en evighet att skutta sig igenom och eländet bands ihop av någon moralisk bakgrundshistoria om att det var dags att rensa upp miljöförstöringen. Vad det i praktiken gick ut på var att skjuta små slemklumpar på betydligt större slemklumpar som dessutom kunde slemma tillbaka.

McDonalds drog förstås sitt strå till stacken för att promota spelet men det hjälpte föga eftersom spelet och dess huvudfigurer, Mick & Mack, var lika o-coola som pappan i American Pie-filmerna.

Läge för coolheten själv, Sonic the Hedgehog, att komma till räddning alltså. Den här gången tyckte Segas PR-makare att det räckte om Sonic bara stack fram huvudet och kikade lite på tidningsläsaren och sa: "Jag hatar alla miljöbovar". Det skulle förstås understryka att spelet handlade om något så viktigt som att rädda miljön.

Och vad är bättre än att försöka lura i folk att en produkt har en högre kvalitet än vad den egentligen har? Jo, att spela på människors rädslor och dåliga samveten förstås. Om Sonic var den coolaste som fanns (och det var han ju) och tog ställning mot miljöförstöring så kunde man ju inte vara sämre själv.


Faksimilen är hämtad från Sega-16:sreklamarkiv.

Segas 'Seal of Quality' (eller Sonic kränger spel)

Sonic blev maskoten som skulle sälja ännu fler Sega-tillverkade maskiner, i synnerhet Megadrive. Det räckte dock inte. Den stackars blå igelkotten fick arbeta övertid och göra reklam för spel och spelfigurer som inte var tillräckligt coola för att sälja sig själva.

Ecco the Dolphin var ett lite udda spel som hade en del problem med att hitta sin målgrupp. Många hade svårt att förstå vad man skulle göra och därmed också om det egentligen var ett bra spel. Sonic-kampanjen lät därför Ecco ta ett steg tillbaka till förmån för en jättelik Sonic the Hedgehog som på ett förtroendeingivande sätt gav spelet tummen upp. Sonic garanterade att Ecco var ett toppspel och värt att krossa spargrisen för. Var någon osäker på Eccos coolhets-potential innan så hade Sonic nu gått i god för den lilla delfinen.

Tänk så snopna Sonic-fantasterna måste ha blivit när de kom hem och fann att spelet de köpt inte liknade Sonic the Hedgehog alls. Mer än att det var väldigt blått förstås. Och att delfinen Ecco visserligen var snyggt animerad men hade noll personlighet vilket placerade coolhetsfaktorn någonstans runt nollan.
Som om inte det vore nog utgick man från att konsumenterna inte kunde hålla två delfiner i sitt medvetande samtidigt och såg sig därför tvungna att ge sig på den stackars TV-delfinen Flipper som aldrig gjort en fluga förnär.


Faksimilen är hämtad från Sega-16:sreklamarkiv.

Segas 'Seal of Quality' (eller Sonic kränger spel)

Sonic blev maskoten som skulle sälja ännu fler Sega-tillverkade maskiner, i synnerhet Megadrive. Det räckte dock inte. Den stackars blå igelkotten fick arbeta övertid och göra reklam för spel och spelfigurer som inte var tillräckligt coola för att sälja sig själva.

Minns ni 7ups Cool Spot? Snubben levde verkligen inte upp till sitt namn. Därför förminskades denna illröda och glada prick ned till en - tja en prick - i annonsen som dominerades av Segas enda affischnamn att tala om. I sann konsumentupplysningsanda talade Sonic om för spelarna att de hade fel om de inte tyckte att Cool Spot var - cool. Han var ju faktiskt nästan lika cool som Sonic själv. Enligt Sonic, alltså.


Faksimilen är hämtad från Sega-16:s reklamarkiv.

Retroreklam

Apropå Castlevania och Konami, är inte det här en av de mer genomtänkta men samtidigt mest fula reklamaffischerna någonsin? Okej, det finns många dåliga spelannonser, speciellt från 80-talet men den här fångade mitt intresse. Tänk vad mycket man kunde göra i Konamispel. Nintendo - släng dig i väggen, typ.

Med dagens prestanda vill jag dock se ett spel som innehåller allt det där. Kan jag få det, Konami?

Retroreklam

"Allting går att sälja med mördande reklam" sa den gamla schlagerdängan. I spelvärlden är det kanske mer sant än någon annanstans. Och visst var reklam roligare förr? Dagens småtrista reklamspottar för Gears of War och Fallout får åtminstone inte mig att bli så där överdrivet exalterad över en ny spännande speltitel.

Som liten med bara statstelevisionen till förfogande hemma var det inte många reklamfilmer som jag utsattes för. Det var ytterst få av dem som handlade om konsoller, hemdatorer eller spel. Som speltokig grabb fick man koncentrera sig på reklamblad och annonser i datortidningar där enstaka bilder från spelen fanns publicerade. Oftast var dessa så små att man inte kunde urskilja alla detaljer, ändå kunde en sådan skärmbild sälja in ett helt spel. Jag minns till exempel hur jag såg en bild från spelet Time Soldier till Master System och läste en kort text om handlingen. Efter det var jag helt såld på spelet.

Av olika anledningar skaffade jag det aldrig när det begav sig, men spelet levde kvar i mitt minne som en av de där åtråvärda titlarna som undslapp mig. Jag fick äntligen chansen att prova det i vuxen ålder och så här i efterhand är jag glad att jag inte slösade några pengar på det. Det hade förmodligen blivit en av min barndoms största besvikelser.

Så att reklam kan vara förrädisk är väl ganska klarlagt. I fallet med Time Soldiers hade jag i alla fall sett en bild av spelet. I följande japanska reklamfilm för Metroid II får man knappt se det ens. Och vad är det rösten säger på slutet - "Homo-roid"?
Den är i alla fall mer underhållande än den västerländska reklamen nedanför som nästan enbart visar bilder från spelet. Vilken föredrar du?

Japan



Usa

Reklam?

Hmm, och sådant här lockar japanerna att köpa ett spel antar jag?

Cool Spot

Namn: Cool Spot
Utgivare: Virgin Games
År: 1993
Plattform: SNES
Genre: Plattform
Traderapris: c:a 15-50kr

Både Microsoft och Google satsar numera på reklam i spel. Men för femton år sedan var det vanligt att företag producerade spel som var reklam i sig. Kelloggs var ett företag som satsade stort på det.

Grejen med de här spelen var att de var enkla, höll ofta låg kvalitet och kostade (förmodligen) mindre att utveckla än en vanlig reklamkampanj. Dessutom var spelen synliga i hemmen långt efter att reklamkampanjerna försvunnit från våra näthinnor.

Cool Spot skiljde sig från den stora massan av reklamspel i det att det var väldigt välgjort. Framförallt animeringarna var lysande och hyllades i pressen. Och just det grafiska, de färgglada bakgrunderna och de mjuka animeringarna, är spelets stora behållning. Gillar man lite gulliga saker så är Pricken sådär lagom sockersött gullig.

Recensenter på den tiden menade att det gick att bortse att spelet var en enda reklamskylt för att det var ett så bra plattformsspel i grunden. Tyvärr stämmer inte det i ett historiskt perspektiv. Styrningen av Pricken sker till stor del i luften och då framträder bristerna i spelkontrollen. Bara ett litet tryck åt något håll kan få Pricken att fara dubbelt så långt som du hade tänkt dig. Och eftersom man landar på marken igen måste man gå bort hela vägen till stället man kunde hoppa upp på vilket gör varje feltryckning i luften väldigt tidsödande.

Nivåerna är stundtals ganska stora och förvirrande och med några av plattformsgenrens jobbigaste fiender gör det spelet till en oangenäm upplevelse.

Spelet förtjänar sin plats i spelhistorien för att det är ett av få påkostade reklamspel. Sedan är det förstås ett minus för reklammakarnas ambitioner att det nästan bara är förtexterna som skvallrar om att spelet faktiskt gör reklam för - 7up.