Retro-Citatet

"Jag skulle inte vilja råda någon att börja skriva spel. Det är en mycket arbetsam tillvaro. Alla får väl lust att lägga av. Det är ju alltid programmerarna som får ta alla smällarna när producenterna inte klarar av sitt arbete. Det finns ingen verksamhet som sköts som spelindustrin."
- Intervju med Mark McCubbin från 1991-

2010-06-17

Retro-tankar om E3

Istället för en krönika den här månaden passar jag på att smida medan järnet är någorlunda varmt och göra ett litet nedslag nyheterna från E3-mässan. För trots att det handlar om nya spel finns det en del retro-doftande lir som väntar framöver.


Jag noterar att Goldeneye återvänder och de flesta äldre FPS mår bara bra av en bättre AI så varför inte. I denna nya version ska man mer uttryckligt få välja mellan att smyga sig fram, något som det första spelet var med om att införa i genren, eller köra en mer action-orienterad stil. För att tillmötesgå hardcore-spelarna inför man även mer avancerade pussel, många baserade kring Bonds nya smartphone som hjälpmedel.

Annars känns det lätt splittrat då handlingen i stort ska följa filmen men Bond själv är uppdaterad till att efterlikna Daniel Craig. Frågan är bara om förändringarna är tillräckligt i konkurrensen från andra FPS-spel? Något som ifrågasatts är om så kallad split-screen har någon plats i moderna spel, men med tanke på att hemme fylls med allt större TV-apparater och att det räcker med en konsoll, och ett spel, för att lira flera samtidigt så tror åtminstone jag att den här spelformen mycket väl kan få ett uppsving igen. Så passande att det blir i Goldeneye då som hjälpte till att popularisera den en gång.

* * *

Kid Icarus härstammar från en tid när det inte fanns så många kvalitativa plattformsspel att tillgå om man ville spela NES. Det är en stor anledning till att så många nämner det i samma veva som Super Mario bros, Metroid, The legend of Zelda och Gradius. Så bra är inte spelet och det är ett av de tydligaste bevisen för hur skevt det kan bli när man bara betraktar ett spel genom nostalgi-glasögonen.

Därför blev jag spontant negativ när jag hörde att Nintendo skulle satsa på ett nytt Kid Icarus-spel. Efter att ha sett trailern är jag lite mer positiv. Det ser ut att vara ett ganska okej action-lir och däri ligger kanske min enda reservation inför spelet. Det känns många gånger väl pengahungrigt att återanvända etablerade karaktärer när spelet i sig lika gärna skulle kunna stå på egna ben. När Kid Icarus: uprising släpps lär vi få se om det är en uppdatering för 2010-talet eller bara ett spel där man klistrat in en gammal klassisk karaktär för att blidka fansen. I båda fallen kan det lik förbaskat bli ett bra spel.

* * *

En av de mest spännande nyheterna för mig var att Hideo Kojima ska utveckla ett nytt Metal gear solid-spel för den nya handhållna 3D-konsollen 3Ds. Hideo är en utvecklare som med just MGS visat att han kan och vågar tänka utanför de etablerade ramarna. Därför ska det bli spännande att se om han kan göra något speciellt av 3D-tekniken.

* * *

Det har rapporterats att det nya Donkey kong country-spelet ska vara i 2.5D (kanske mest känt efter Mega man 2.5D-filmerna) men från vad jag kan se av trailern handlar det mest om klassisk 3:dje-persons 3D a la Crash Bandicoot. Inget illa i det och spelet ser riktigt charmigt ut, faktiskt mer så än de tidigare spelen i serien. Eftersom man denna gång inte vilar på någon revolutionerande teknik så kanske vi som varit något negativa till serien kan få se ett spel med vassare innehåll än föregångarna. De av er som minns DKC som riktigt bra lär inte bli besvikna.

5 kommentarer:

Jani sa...

Hej!

Jag spelade igenom Kid Icarus med några Whisky i helgen och jag måste säga att jag fortfarande gillade spelet mycket. Lite frustrerande med den väl tilltagna svårighetsgraden till en början för att bli lättare sedan. Bana 1-3 är värst då man måste slåss mot speglarna i slutet av banan för att få extravapnet då man redan har klent med liv. Med eller utan nostalgi-brillorna så gillar jag spelet mucho!

Tack för en trevlig blogg i övrigt.
/Jani

Thomas sa...

Med några Whiskey? Är inte det att höja svårighetsgraden ytterligare?
;)

Men jovisst, det finns en viss charm och något som trots allt lockar med spelet. Jag tillskriver det än så länge musiken och "Metroid-motorn", för spelet i övrigt lämnar mycket att önska.

Men jag ska ta och spela igenom det den närmaste tiden och skriva en genomgång, för jag är själv lite rostig när det gäller Kid Icarus.

Anonym sa...

Whisky, hehe!
Jovisst, men första tre banorna så hade jag inte fått i mig så många, då spelet är som svårast. :)

Resten av spelet är ganska lätt förutom att man går vilse i "borg"-labyrinterna i bland. Sen spelets mest frustrerande fiende finns ju även i dessa:
http://snoot.org/f/a//wuss/cdetail/76

Minns du dem? Uääh! Leta sjukhus liksom.

/Jani

Thomas sa...

Tyvärr var det något fel på din länk så jag är inte säker på vilka fiender du refererar till.

Jani sa...

Spelar du om spelet och kommer till en av de tre borgarna så kommer du rätt snart bli medveten om vilken fiende jag menar. En sadistisk blå jävel med stora läppar som kastar pumpor som fastnar på ens huvud.

Tror han heter Eggplant Wizard. Coolt nick btw :)