Dracula the Undead

Namn: Dracula the Undead
Utgivare: Atari
År: 1992
Plattform: Lynx
Genre: Äventyrsspel
Traderapris: Finns ej i skrivande stund

Utvecklaren Hand made softwares grundidé var rätt kul. Man ville göra en interaktiv upplevelse av Bram Stoker's gamla klassiker Dracula från 1897. För att betona detta extra placerade man även in Bram Stoker själv som berättare i spelet. Framför en sprakande brasa med ett åskoväder utanför fönstret guidar han spelaren genom sin berättelse.

I likhet med den samtida filmen Bram Stoker's Dracula försöker spelet hålla sig trogen originalet. Därför är upplägget snarlikt det i boken där Jonathan Harker (spelaren) skickas till Transsylvanien för att slutföra ett fastighetsköp med greve Dracula som önskar bosätta sig i England. Precis som i boken upptäcker man snart att man faktiskt är Draculas fånge och målet är att hitta bevis för Draculas ondskefulla planer samt en väg ut ur slottet.

Dracula the undead är riktigt läckert för ett handhållet spel från den här eran och behöver verkligen inte skämmas för sig. Jämfört med många andra Lynx-spel har dess unika visuella stil klarat tidens tand förhållandevis väl. Hela spelet är renderat i brun-skalor vilket för tankarna till ett gammalt bleknat foto. Detta sätter förstås stämningen för en gammal 1800-talshistoria. Med tanke på den ensidiga färgsättningen kanske gemene man och kvinna tänker att spelet hade fungerat väl på Gameboy, men då har man inte heller sett animationerna, de skalbara spritarna (Jonathan växer och krymper snyggt när man går inåt och utåt i bilden) och alla andra små grafiska effekter som Lynxens 16-bitarsteknologi ger möjlighet till. Hade maskinen lyckats bättre hade Dracula blivit en av dess storsäljare nästan enbart på sitt utseende.

Utöver det grafiska rullar ett kusligt soundtrack i bakgrunden och skänker en orolig och olycksbådande stämning till hela spelet. Lägg därtill några få, men väl utvalda, bakgrundsljud som vargar som ylar, isande skrik och andra ljudeffekter så har man skapat ramen för ett ganska stämningsfullt äventyrsspel. Det fungerar utmärkt ihop med det grafiska och så här i efterhand är det så att jag önskar fler äventyrsutvecklare att titta närmare på vad Hand made software åstadkom med små men genialiska medel här.

Spelets fåtal pussel, eller handlingen i stort, är däremot inte något som är speciellt minnesvärt. För att vara ett spel med vampyrtema så är det ganska blod-fritt och av den anledningen även ganska barnvänlig, men det är ändå knappast rekommenderbart för yngre spelare. Dracula the undead saknar också alla former av möjlighet att spara sitt spel, alltså måste man klara av allt i en sittning. Detta är dock ingen total katastrof eftersom spelet, på gott och ont, är väldigt kort. Med lite envishet går det att klara av på ett par timmar. Det går att dö under spelets gång men dessa ställen är väldigt få. Faktiskt hände det mig inte en enda gång när jag spelade igenom det. Och eftersom de flesta pussel som dyker upp är av typen ”hitta nyckel A för att låsa upp dörr B” så är det heller inget som tar någon längre tid att klura ut.

Så fort handlingen behöver ta ett skutt framåt dyker Bram Stoker upp och berättar vad som händer. Efter

det är det åter tillbaka till utforskandet av Draculas slott. Eftersom greven har den fula ovanan att låsa vissa dörrar, (vid ett tillfälle låser han faktiskt in spelaren i ett rum och där kan man fastna om man inte gjort rätt sak tidigare), är man tvungen att navigera mellan slottets olika rum genom att klättra på utsidan av slottet. Där måste man navigera en labyrint för att ta sig mellan olika fönster då det inte finns fotfäste för den gode Jonathan överallt. Tack och lov kan man inte ramla ned och dö här så det är bara att lugnt prova sig fram till rätt väg.

Det är även viktigt att använda sin anteckningsbok flitigt så fort något hänt. Misslyckas man med att notera allt kan man visserligen klara spelet men får då vad som allmänt kallas för ”det dåliga slutet”. Är man däremot noga och får med allt i anteckningsboken kommer det att leda till att Dracula kan förgöras i ett marginellt mer tillfredsställande slut.

Trots att spelet har stora brister i handling, pussel samt avsaknaden av spar-funktion så får det ändå ett ganska bra slutbetyg då det är anpassat efter det bärbara formatet. Det är kort och har relativt lätta pussel vilket gör att man med lite nötande kan klara av det i en sittning. Hade detta till exempel varit ett Amiga- eller SNES-spel hade det omedelbart fått underkänt. Som det nu är står det stolt som en av Lynxens mer intressanta titlar som mår bra av att spelas än idag som casual-titel. Dessutom har spelet en del idéer som defintivt inte skulle bli fel om de applicerades på ett modernt spel. Kanske i en ny version för Nintendo DS till och med.



EFTERTANKEN

Hand made software hade tidigare gjort det utmärkta Awesome golf för Lynx och skulle göra ytterligare ett par bra titlar (bland annat Battlezone 2000) innan företaget försvann från spelkartan. På sätt och vis är det synd att deras spel nästan uteslutande hamnade på Ataris döende maskiner då de höll en kvalitetsnivå som förtjänar en större publik.