Fem spel som lånade lite för mycket: 3. K.C. Munchkin

Att vara speldesigner är inte alltid så lätt. Ibland drabbas man av idétorka, ibland vill man bara hylla någon annans arbete. Och så finns det förstås de som till synes utan skrupler stjäl rakt av. Kommande dagar kommer jag presentera fem exempel på spel som kom lite för nära. Jag har valt att kalla det här segmentet: Fem spel som lånade lite för mycket eller Kom på något bättre själv!

Utvecklaren Ed Averett fick av Magnavox i uppdrag att utveckla ett spel som kunde utmana Pac-Mans koncept och design utan att bryta några upphovsrättslagar. Spelet skulle släppas till Magnavox egen Odyssey2 – i Sverige mer känd som Philips G7000. Ed antog utmaningen och utvecklade ett spel som faktiskt överträffade orginalet.

Vissa banor hade till exempel osynliga väggar som bara syntes när man gick in i dem. Prickarna man skulle äta var till en början uppdelade i fyra grupper med tre i varje, men så fort spelet startade började de att röra sig runt på banan vilket kunde vara både till för- och nackdel. Den tredje stora skillnaden mellan spelen var att den lilla ”boxen” i mitten av banan, där monstren startade, snurrade runt. Således visste man inte säkert åt vilket håll nästa monster skulle komma ut. Boxen hade dessutom en andra uppgift. Förutom möjligheten att gå ut ur bilden på vänster sida och därmed komma in på den högra kunde man gå in i boxen och vänta på att den skulle öppna sig mot rätt del av banan. Som om inte det vore nog innehöll spelkassetten också en editor så att man kunde göra egna banor. Små geniala förbättringar av ett redan populärt koncept, alltså, och detta flera månader innan Atari stressade ut sin egen ganska undermåliga Pac-Manversion (bilden längst upp).

Atari gillade inte att någon annan slog mynt av Pac-Man, inte minst med tanke på att man betalat en hel del pengar för rättigheterna till spelet. Resultatet av det hela blev en av de första rättstvisterna inom spelbranschen där Magnavox faktiskt vann den första ronden. Atari överklagade dock till en högre instans och fick rätt varpå Magnavox tvingades plocka bort spelet från hyllorna. Uppenbarligen hade Ed kommit lite för nära orginalet i sin jakt på att göra en bättre kopia. Och visst, K.C. Munchkin (längst ned) är det bättre spelet av de två men kontentan av allt detta är förmodligen att om man dansar för nära elden kommer man att bränna sig.