Death rally

Namn: Death rally
Utgivare: Apogee/GT Interactive
År: 1996
Plattform: Dos
Genre: Racing
Traderapris: Finns ej i skrivande stund!

Det är alla spelbolags våta dröm att få en hit med sin debut och för finska Remedy slog den drömmen in 1996. När den första beta-versionen släpptes till distributören Apogees testare var namnet på spelet fortfarande HiSpeed. På grund av det namnet var varumärkesskyddat bytte man till Death race när den andra beta-versionen släpptes. Remedy hade dock otur igen då även detta namn var upptaget. Till slut räckte det med en liten justering och när spelet släpptes hette det till slut Death rally.

I DR är kameran placerad ovanför spelarens bil. Man kör ett förutbestämt antal varv på varje bana och placeringen avgör dels om du avancerar i en slags rankning och dels hur mycket pengar man får in på sitt konto. Dessa pengar använder man sedan till att laga, uppgradera och specialutrusta sin bil mellan loppen. Tjänar man riktigt bra med flis finns det ännu bättre bilar att inhandla.

DR faller in i en kategori med bilspel där väldigt många har blivit odödliga klassiker. Ser man tillbaka i tiden verkar det som att den här typen av spel är svåra att misslyckas med. Tidigare har man spelat, och älskat, titlar som Super sprint, Micro machines, Nitro och inte minst den här skribentens personliga favorit – Super cars I & II. Ser man också tillbaka lite brukar den här typen av bilspel vara som roligast när man kan uppgradera bilen med vapen som i de två sistnämnda spelen. Detta är som namnet kanske antyder centralt även i DR.

Med kulsprutor och minor sätter man käppar i hjulen för konkurrenterna och om det inte hjälper kan man faktiskt hyra in kompetent folk som saboterar motståndarnas bilar. För en egen del finns de sedvanliga uppgraderingarna med bättre däck och starkare motor men också starkare chassi och nitro, här kallat raketbränsle, för korta hastighetsökningar.

De olika bilarna i spelet representerar bilmodeller från verkligheten. Wraiths förebild är Porsche 911, Shriekern är baserad på en Camaro, Sentinel på Peugeot 405, Dervisch på en Ford ranger pickup och Vagabondens förebild är förstås en VW Beetle. Det enda undantaget är den raketdrivna fantasibilen Deliverator.

Grafikmässigt ser väl DR hyfsat ut i dagens läge. De förrenderade bakgrunderna ser förstås bäst ut men även bilarna och övriga animerade detaljer är tillräckligt detaljerade för att ändå se rätt okej ut. Går man tillbaka 13 år i tiden låg DR däremot i framkant grafikmässigt vilket mer än en recensent påpekade. Banorna innehåller ljuseffekter och skuggor och allt detta var saker som man tidigare aldrig sett i bilspelsgenren.

Ljudet å andra sidan är inget att yvas över, men inte heller något att skämmas för. Det finns lite samplat tal, schyssta motorljud, atmosfäriska ljudeffekter och det sedvanliga dansgolvsvänliga soundtracket.

Det märks att DRs skapare älskar genren och de lånar friskt ifrån tidigare alster, inklusive valet av svårighetsgrad inför varje lopp från Super sprint. Det som höjer DR över de andra och gör spelet unikt är köregenskaperna som varieras ordentligt mellan olika bilar, däck och underlag. Kör över en person i publiken och försök att köra över blodfläcken kommande varv så förstår du snart vad jag menar. Andra problem kan vara lerpölar och oljefläckar som alla försvårar körningen på sitt eget sätt. Super cars hade till exempel både olje- och vattenfläckar men saknade i övrigt variation av underlagen och därmed varierande köregenskaper.

Så allt sammantaget blandar DR friskt med genrens olika attribut och framstår på det sättet, udda nog, som tämligen unikt. Super cars II är fortfarande min favorit i genren men Death rally stiger rasande fort på min ranking och med tanke på att det sistnämnda nu är gratis och anpassat för nyare datorer finns det ingen anledning att inte testa.



EFTERTANKEN

Det är en svag trend nu, men ändock en trend, att utvecklare släpper gamla klassiker för fri nedladdning. Det är berömvärt och positivt för PC:n som spelplattform förstås då den behöver all draghjälp den kan få i kamp med konsollerna. Det är dock få som lägger ned tid, och i förlängningen pengar, på att porta spelen till våra modernare system så att spelarna slipper pula runt med emulatorer. Läs bara Bethesdas småkrångliga dokumentation för att få Daggerfall att fungera i Dosbox! Därför ska Remedy ha en stor eloge och en skinande guldstjärna i marginalen för att de faktiskt ansträngt sig med ett spel som de sedan ger bort gratis. Nu vill jag bara se den trenden växa sig ännu starkare.