Spy Hunter

Namn: Spy Hunter
Utgivare: Sega
År: 1984
Plattform: Commodore 64
Genre: Action
Traderapris: Finns ej i skrivande stund.

Det ser verkligen inte mycket ut för världen, och den grundläggande spelidén var gammal och tråkig redan när det begav sig i mitten på 80-talet. Men man kryddade det här actionspelet med ett finurligt sätt att plocka upp bonussaker och extravapen som gör att den gamla arkadhiten faktiskt lyfter över de mediokra spelens skara – men bara för en liten stund.

Som många andra bra spel är den grundläggande spelidén tämligen enkel. Sett uppifrån ska man styra en bil utrustad med kulspruta och skjuta ner så många fiendebilar som möjligt. Alternativt kan man tackla ut dom i terrängen så de kraschar, man får dock se upp så att man inte tar kål på någon stackars civilist för sådana kryllar det av utefter vägarna.

Emellanåt dyker en lastbil upp och lyckas man anpassa fart och riktning på sin bil kan man köra upp på släpet för att få tillgång till extra vapen och specialsaker som missiler, rökbomber och oljetunnor. Då och då delas vägen upp och den ena filen leder rakt ut i vattnet. Ibland står där ett båthus som automatiskt förvandlar bilen till en båt och då är fienderna naturligtvis båtar. 

Så fortsätter man som ömsom bil, ömsom båt. Håller man igång tillräckligt länge kan man se årstiderna förändras och det påverkar givetvis hur bilen och båten beter sig.

Spelkontrollen är knepig då vägarna redan från början känns ganska hala, får man dessutom en tackling ut i ruffen ska det mycket till om man ska kunna rädda sig upp på vägen igen. Efter hand får man stifta bekantskap med allt svårare fiender. En del har skottsäkert pansar och kan bara tacklas av vägen, en del har sin egen kulspruta som den avfyrar mot spelaren och så finns förstås de bombande helikoptrarna som bara kan slås ut av missiler. 

Det är hyfsat med variation för att slå ihjäl en halvtimme men ändå inte tillräckligt för att fastna någon längre stund. Spy Hunter lockar mig därför inte till spel som det gjorde i mitten på 80-talet även om det fortfarande är ett kompetent och roligt litet tidsfördriv. Vill du ha ännu större variation och utmaning rekommenderar jag uppföljaren Super Spy Hunter till NES, ett spel som jag lär återkomma till längre fram här på bloggen.

Det knepigaste i Spy Hunter-världen är annars att en film baserad på spelet har varit på gång i några år nu. Den planeras ha premiär någon gång nästa år enligt IMDB och jag undrar var de hittade handlingen någonstans, för inte finns den i spelet i alla fall.