Speedball 2: Brutal Deluxe

Namn: Speedball 2: Brutal Deluxe   Utgivare: Image Works År: 1991   Plattform: Atari ST   Genre: Sport   Traderapris: Finns ej i skrivande stund.

The Bitmap Brothers beskriver sig själva som de första 'rockstjärnorna' i spelbranschen, och bland oss spelare på den tiden hade de onekligen ett mycket gott rykte. Under några år kastade man sig nyfiket över varje titel som kom från dessa herrar. De spel som stod ut mest från massan var plattformsspelet Gods och så förstås Speedball 2: Brutal Deluxe.

För den oinvigde kan det bäst beskrivas som en blandning mellan rugby och handboll. Eller en blandning mellan sport och action, om man vill tänka i genrer. Jag har tänkt tanken flera gånger under de senaste åren och nu tvekar jag inte att utnämna Speedball II till världens bästa sportspel. Detta trots att det finns brister i det om man jämför med dagens avancerade spel.

När spelet börjar ladda de första bilderna tänker jag på är hur otroligt väl Mark John Colemans grafik gör sig i ett sterilt metalllandskap. Arenorna går i blåa toner liksom spelarnas skyddsutrustning. Allting andas den grafiska tecknade stil som en gång gjorde att man alltid kände igen ett BB-spel. Inget sportspel kommer i närheten under den här tidsperioden.

Vad det gäller ljudet finns det bara gott att säga. I enlighet med BB:s tradition möts man av svängig intromusik när spelet laddar. Hastigheten på musiken, eller takten om man så vill, skvallrar om spelets furiöst snabba natur.

Ljudeffekter är det mer sparsamt med, men de är välgjorda och passar utmärkt in där de hör hemma. Dessutom minns säkert alla Amiga-spelare hur glassförsäljaren på läktaren ropar ”Icecream” medan ambulanserna lyfter ut en medvetslös och blodig spelare från arenan. Samplingen var av någon anledning borttagen när spelet släpptes till andra format.

När det gäller själva spelandet brukar jag eftersträva balans. Ett hockeyspel är till exempel inte bra om spelkontrollen gör att man bara koncentrerar sig på en aspekt av spelet, till exempel försvar. Speedball 2 är något helt annorlunda då i stort sett allt handlar om offensiv – och det i ett furiöst tempo.

Man spelar på en slags nedsänkt plan av metall där man har varsitt mål som det gäller att sätta bollen i. Dessutom kan du skaffa dig poäng genom att kasta bollen på ett antal stjärnor som sitter utefter ena långsidan. Mitt på långsidorna sitter en slags ränna som man kan skicka runt bollen i för att öka värdet på poängen man skaffar sig.

Sedan går man på offensiven. Hela tiden. Konstant. Och det i ett rasande tempo. 90 sekunder kan verka lite för en halvlek, men när man spelat ett tiotal matcher på raken och krampen börjar sätta in så kan det faktiskt kännas som en mindre evighet.

För allt handlar om att hela tiden röra på sig. Passa, springa, skjuta, plocka bonussaker och tackla ner motståndaren. Du kommer aldrig att få se ett lag försöka spela på oavgjort eller bara kontrollera matchen. Gör man det är man körd direkt, precis som i vilket annat högoktanigt actionspel som helst.

Styrningen fungerar i sammanhanget väl och även om man kan ha synpunkter på att man inte byter aktiv spelare själv så har de ändå fått ihop det makalöst bra. Det är just tempot och spelets smidiga styrning som gör att man kommer tillbaka för mer.

Som den tävlingsmänniska och sportnörd jag är spelar jag nästan uteslutande ligaspel. Där får man kontroll över det sämsta laget i hela ligan och ska på två säsonger försöka ta sig upp i Division 1 och vinna den. Det är löjligt svårt emellanåt. Det är enorm skillnad på det bästa och sämsta laget och du måste ha rikligt med tur om det ska gå vägen.

För det räcker inte bara att vinna matchen med flest poäng (poäng som går att ta på många fler sätt än att bara göra mål), du måste se till att få ihop tillräckligt med pengar för att förbättra laget också. Det finns så mycket utmaning insprängt i det här lilla formatet att det räcker hur länge som helst – nästan.

För det finns också nackdelar som märks om man ställer det bredvid dagens sportspel. Man får till exempel bara en säsong i högstaligan. Efter det är det 'Game over'. Dessutom saknar jag statistik, skytteligor, en mer utbyggd köp och sälj-marknad och sådana där sportnördiga saker. Ibland tänker jag så och suckar lite över spelets begränsningar. Men så kommer suget sakta tillbaka och jag laddar upp spelet igen. Sedan sitter man där igen - och spelar världens bästa sportspel!

EFTERTANKEN Idag verkar Bitmap Brothers föra en tynande tillvaro då två av företagets grundare har lämnat skutan för att satsa på spel till mobiltelefoner. Företagets hemsida uppdateras väldigt oregelbundet och den senaste nyhetsposten är från mars 2007. Den nyheten gällde att tyska Frogster Interactive köpt rättigheterna till såväl Speedball som The Chaos Engine. Efter att ha spelat demoversionen av det nya Speedball 2 Tournament är känslorna blandade. Det verkar ha alla moderna sportspels attribut men spelkänslan är långt borta.